Idag äter jag.

Med tanke på hur ofta jag postar matbilder på instagram är det ju lite udda att jag aldrig matbloggat. Vi ger det ett försök va? 

 

Idag äter jag vegetariskt. Dm grillade grönsakerna och svampen från helgen får nytt liv med lite mozzarella. Sjukt enkelt. I min blandning hittar vi champinjoner, rödlök, zucchini och majs. 

Jag är ju inte känd för att äta vegetariskt kanske ;) men här i Skåne har jag inte alls samma tillgång till viltkött och kött från glada grisar som i norr och det är dyrt att bara äta riktigt bra kött från lokala handlare. Alltså blir det lite veggo-experiment. 

Första maj.

Klart att mitt röda hjärta klappar lite extra första maj. Men mest känner jag mig lite fundersam. Jag har lagt märke till att 99% av alla mina bekantingar som postar "stolt svensk" uppdateringar absolut inte vill kalla sig socialister eller röstar rött (vad jag vet). Hade Sverige inte varit socialistiskt, och haft en relativt lång socialistisk historia hade jag inte varit stolt svensk. Hur kommer det sig då att dom som inte gillar de socialistiska grundläggande värderingarna som det svenska samhället bygger på är dom som skriker "stolt svensk" högst?

God morgon världen.

Blö.

Skitdag. Tråkigt. Dum. Blä.


Ibland undrar jag vad jag håller på med.

gym.

Åååh jag är så sugen på att skaffa gymkort! men samtidigt känns det så onödigt, man KAN ju röra på sig hemma.. Det är bara det att jag inte gör det ;)
Frågan är ju om jag kommer göra det på ett gym? Besluuuut beslut.

Vi var förövrigt och kikade på en ny bil igår. majgadd. så vuxet. jag dör.

hej då Pamina.

Så kom den då.
Dagen vi var tvungna att ta bort fis-katten. Hon som kom till oss på ett bananskal. Mager som en sticka och full med skabb. Men söt. ack så söt. Ta mig tusan den finaste katten jag stött på någonsin tror jag.
Redan från början var hnnes mage kaos. Hon hette ju fis-katten av en anledning liksom. Undrar om det var något vi borde kollat upp?

Första månaderna (typ 8) var hon gosig, inte lika gosig som dom andra töntarna men gosig som en normal katt. Sen började hon dra sig undan mer och mer. hon accepterade inte skånot längre utan ville bara vara med mig. Sen gick inte det heller och hon vägrade att bli upplyft. Sprang som om vi slog henne. (Och nej det gjorde vi inte)  Någonstans här sa Skånot att vi borde ringa veterinär eller nåt. Men jag skrev på massa forum och vi fick tips på vad vi kunde göra. Inget funkade ser vi ju i efterhand.

Våren började närma sig och vi fattade inget. Hon borde löpa och bli kelig, sådär som andra katter. Men hon var bara skygg och sprang iväg. Hjärtat skrek ju varje gång. Mattes älskling ska inte vara rädd för mig.
Nåväl. Vi ringde och bokade tid för sterilisering/chipmärkning/vaccinering och nämnde att hon börjat bete sig märkligt, och frågade om vaccinet kunde göra det hela värre. Våran veterinär frågade mer om beteendet och bad oss kolla om hon verkade ha ont. Efter att ha lyckats lura upp henne känner jag två knölar under magen/revbenen typ. Veterinären (en klippa!) sa att hon skulle kika på det. Fisisen reagerade inte när jag klämde dom lite försiktigt, men åandra sidan var hon ju vettskrämd.

Äsch. Orkar inte betätta mer detaljerat. Pamina (som hon ju faktiskt hette) var sjuk och fick somna in, i tryggt förvar med sin husse och matte. Det sög. Men jag är så glad att hon fick ett fint liv med oss. Att det var just vi som tog hand om henne och fick henne att gå upp lite lite lite i vikt (så man inte kände revbenen iaf) som fick somna med henne ingosad i en armhåla och vakna av hennes ofantlig höga spinnande. Min vackra tjej. Jag saknar dig så mycket. Men jag vet att vi har gjort rätt.

Sov gott <3

Sthlm

Det hör med att jag redan glömt bort bloggen. Det bådar ju jävligt gott känner jag rent spontant.

Stockholm. Fantastiska stad. Jag funderar ibland på hur mitt liv hade sett ut om jag stannat kvar där. Eller i Uppsala för den delen. Men mest Stockholm. Vars hade jag bott? Med vem? Vad har jag jobbat med? Hade jag pluggat?

Jag saknar att ha det umgänget som jag har där och i norr. Det här med att bara Ha 1-2 vänner i samma stad funkar ju rött hyfsat än så länge. Men det där med att åka runt och hänga gäng med alla. Ja. Det uteblir liksom ;) oh well. Någon sa att det tar 2-3 år innan det blir "hem". Bara 1-2 år kvar dårå.
Tur att jag har världens finaste karl och min skånebästis som håller mig sällskap under tiden ;)

Ljushuvud.

Älskar mitt hem. Speciellt när det ser ut såhär :)