Idag äter jag.

Med tanke på hur ofta jag postar matbilder på instagram är det ju lite udda att jag aldrig matbloggat. Vi ger det ett försök va? 

 

Idag äter jag vegetariskt. Dm grillade grönsakerna och svampen från helgen får nytt liv med lite mozzarella. Sjukt enkelt. I min blandning hittar vi champinjoner, rödlök, zucchini och majs. 

Jag är ju inte känd för att äta vegetariskt kanske ;) men här i Skåne har jag inte alls samma tillgång till viltkött och kött från glada grisar som i norr och det är dyrt att bara äta riktigt bra kött från lokala handlare. Alltså blir det lite veggo-experiment. 

Första maj.

Klart att mitt röda hjärta klappar lite extra första maj. Men mest känner jag mig lite fundersam. Jag har lagt märke till att 99% av alla mina bekantingar som postar "stolt svensk" uppdateringar absolut inte vill kalla sig socialister eller röstar rött (vad jag vet). Hade Sverige inte varit socialistiskt, och haft en relativt lång socialistisk historia hade jag inte varit stolt svensk. Hur kommer det sig då att dom som inte gillar de socialistiska grundläggande värderingarna som det svenska samhället bygger på är dom som skriker "stolt svensk" högst?

God morgon världen.

Blö.

Skitdag. Tråkigt. Dum. Blä.


Ibland undrar jag vad jag håller på med.

gym.

Åååh jag är så sugen på att skaffa gymkort! men samtidigt känns det så onödigt, man KAN ju röra på sig hemma.. Det är bara det att jag inte gör det ;)
Frågan är ju om jag kommer göra det på ett gym? Besluuuut beslut.

Vi var förövrigt och kikade på en ny bil igår. majgadd. så vuxet. jag dör.

hej då Pamina.

Så kom den då.
Dagen vi var tvungna att ta bort fis-katten. Hon som kom till oss på ett bananskal. Mager som en sticka och full med skabb. Men söt. ack så söt. Ta mig tusan den finaste katten jag stött på någonsin tror jag.
Redan från början var hnnes mage kaos. Hon hette ju fis-katten av en anledning liksom. Undrar om det var något vi borde kollat upp?

Första månaderna (typ 8) var hon gosig, inte lika gosig som dom andra töntarna men gosig som en normal katt. Sen började hon dra sig undan mer och mer. hon accepterade inte skånot längre utan ville bara vara med mig. Sen gick inte det heller och hon vägrade att bli upplyft. Sprang som om vi slog henne. (Och nej det gjorde vi inte)  Någonstans här sa Skånot att vi borde ringa veterinär eller nåt. Men jag skrev på massa forum och vi fick tips på vad vi kunde göra. Inget funkade ser vi ju i efterhand.

Våren började närma sig och vi fattade inget. Hon borde löpa och bli kelig, sådär som andra katter. Men hon var bara skygg och sprang iväg. Hjärtat skrek ju varje gång. Mattes älskling ska inte vara rädd för mig.
Nåväl. Vi ringde och bokade tid för sterilisering/chipmärkning/vaccinering och nämnde att hon börjat bete sig märkligt, och frågade om vaccinet kunde göra det hela värre. Våran veterinär frågade mer om beteendet och bad oss kolla om hon verkade ha ont. Efter att ha lyckats lura upp henne känner jag två knölar under magen/revbenen typ. Veterinären (en klippa!) sa att hon skulle kika på det. Fisisen reagerade inte när jag klämde dom lite försiktigt, men åandra sidan var hon ju vettskrämd.

Äsch. Orkar inte betätta mer detaljerat. Pamina (som hon ju faktiskt hette) var sjuk och fick somna in, i tryggt förvar med sin husse och matte. Det sög. Men jag är så glad att hon fick ett fint liv med oss. Att det var just vi som tog hand om henne och fick henne att gå upp lite lite lite i vikt (så man inte kände revbenen iaf) som fick somna med henne ingosad i en armhåla och vakna av hennes ofantlig höga spinnande. Min vackra tjej. Jag saknar dig så mycket. Men jag vet att vi har gjort rätt.

Sov gott <3

Sthlm

Det hör med att jag redan glömt bort bloggen. Det bådar ju jävligt gott känner jag rent spontant.

Stockholm. Fantastiska stad. Jag funderar ibland på hur mitt liv hade sett ut om jag stannat kvar där. Eller i Uppsala för den delen. Men mest Stockholm. Vars hade jag bott? Med vem? Vad har jag jobbat med? Hade jag pluggat?

Jag saknar att ha det umgänget som jag har där och i norr. Det här med att bara Ha 1-2 vänner i samma stad funkar ju rött hyfsat än så länge. Men det där med att åka runt och hänga gäng med alla. Ja. Det uteblir liksom ;) oh well. Någon sa att det tar 2-3 år innan det blir "hem". Bara 1-2 år kvar dårå.
Tur att jag har världens finaste karl och min skånebästis som håller mig sällskap under tiden ;)

Ljushuvud.

Älskar mitt hem. Speciellt när det ser ut såhär :)

Nytt.

Efter dagens spännande möte hade jag minsann förtjänat en ny klänning. Jag är så glad att jag dör lite!

Sömnlöst.

Imorgon är en viktig dag. Så viktig att det inte går att sova. Dumt.

Lycka i ett par byxor.

Idag kom jag i dom. Det ni andra kallar smaljeans, jag har mina kostymbyxor som jag aldrig kommit i förr. Nu passar dom. Nu är jag på väg igen!

Alla hjärtans dag

Ja det är ju en högtid idag minsann. Det borde vi ju fira! Men nej. Set borde vi inte. Vi borde jobba dygnspass och skånot borde ha premiär på nån show. Menlöst med andra ord.

Den senaste tiden har jag känt mig gnälligare än vanligt. Längtat hem till norr, bråkat om struntsaker med kärleken, sovit dåligt, ätit dåligt (och inte dåligt som i tappat matlusten, utan dåligt som i helt fel. ) helt plötsligt föll bitarna på plats. Det är ju vinter här också! Bara för att jag slapp vinterdeppen förra året betyder det inte att jag slipper den i år. Oh well. Det är lättare att hantera den när jag vet vad som är fel :)

justja,

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/4718661/?claim=cb73sg324hv">Följ min blogg med Bloglovin</a>

Om energitjuvar.

Energitjuvar är ett ämne som dyker upp i olika sammanhang ganska ofta. jag är ganska förskonad av dem men det är klart att även jag känner att det finns personer som "sugen musten" ur en ibland. Det kan vara riktigt svårt att bemöta, vad ska man säga och avd ska man göra? jag har ju bestämt mig för att leva mitt liv för mig. En gång för alla liksom (heeeej klyscha). så jag säger ifrån, drar mig undan och ignorerar. Låter dom inte ta ifrån mig den glädje och kraft som faktiskt är min, som jag mer än gärna delar med mig av till personer som jag tycker förtjänar och behöver den.
Men de tär fan inte alltid lätt att säga ifrån, att vara stark och modig. Ibland är det så mycket lättare att krypa upp i soffan och vara bitter och tjura ett tag. Problemet ligger i att energitjuven aldrig får veta vad du tycker och därför får hen inte heller en chans att bättra sig. Vad gör man då om en person, trots upprepade förklaringar från flera hål, inte bättrar sig? Ja antingen så bryter man den kontakten, faktiskt. Hur jobbigt det än må vara. Du behöver inte ens ta samtalet. bara skit i det helt enkelt, gå vidare och lämna det bakomfluta framför dig ;) Eller så gör du som jag. Bara le och borta bort personen. Bepansra dig innan mötet och asgarva när dom går. Vissa människor kommer aldrig förstå, du kan antingen tycka synd om dom eller skratta åt dom.


Och jag har ju mer humor än empati.

Att vara snygg

Det här med att vara snygg inför den man älskar. Jag och skånot hade ett samtal om det där jag faktiskt fick en mental bitchslap av mig själv.  Vi har ju känt varandra så länge att det ganska fort blev till att vara "sig själv" det vill säga mjukisbyxor och en slapp tröja. Inte klev jag upp söndag morgon och sminkade mig direkt. När jag jobbade i kostym var det ju som en sak. Jag var alltid fixad när jag kom hem från jobbet och hade iaf snyggt hår och smink under kvällen (även om mjukisarna åkte på). Nu när jag jobbar i slappa kläder och inte "behöver" vara fixad så blir det.. ja. minst sagt sällan.
Att tappa gnistan i ett förhållade handlar ju 1000 gånger mer om ens personligheter, men jag uppskattar ju att se min kille snygg. Såklart. Gärna lite fixad i håret och att han luktar gott. Det som räddar honom är nog att han inte gillar mjukisar ;)
Nu vet jag att han är kär i mig trots fula kläder, som tur är. Men man ska väl ändå göra sitt bästa för att inte skrämma iväg honom med utsidan också ;)
Så ikväll ska han få komma hem till någon (helst mig) som iaf är nyduschad, sminkad och inte klädd i mjukisar ;)

Det här med att gifta sig.

Ja jösses. Vi har kikat ganska länge på det här med att gifta oss. Både jag och skånot inser ju det viktiga i att skydda varandra ekonomiskt om någon av oss skulle trilla av pinnen så att säga. Nu ska ju ingen att dö på minst 70 år eller så. Men ja, för säkerhets skull.
Vad är det första ajg gör när vi pratar sånt? Kollar ring? Lokal? Pris? Hindersprövning? eller vad fan man nu borde kolla. Nej nej nej. Alex börjar fundera på huruvida man ska spara ut håret tills dess och vilken klänning man ska ha. Resten är ju som inte viktigt. Skånot påpekar lite försynt att vi måste ha ca 50 000 först, äh. detaljer. Vi kan ju gifta oss gratis i rådhuset. så länge jag får en vacker klänning. Såklart. Oh well.
Vi kan ju konstatera att vi tycker olika. Vi kan även konstatera att jag inte har bridezilla-genen. Lite trist, det hade varit kul. Jag sitter i stället och förfasas över de hutlösa priserna och försöker skära ner på allt. Utom klänningen dårå.
Skånot protesterar lite milt och tycker att vi kanske ska fundera över när vi i så fall ska gifta oss och kanske i vilken del av landet, vi har ju som bekant släkt och vänner lite.. eh. Utspritt. Ååh detaljer igen. Klänningen hjärtat, kläääningen!!
Det är nog bara att inse att det kommer bli som alltid annars i våra liv, lite lagom ihopslängt och halvdant. men gjort med kärlek - givetvis. Det blir nog bra, vi måste bara bestämma oss för när, var, hur och kanske också för om vi ska bjuda nån så dom får se min klänning.

Fleur

Fleur är min katt. Hennes husse kan tycka annorlunda men jag vet ju vad som är sant. Helst skulle hon nog vilja bo på sin matte, eller möjligtvis på husses kontor. Det är mys. Fleur har sen coolaste teckningen någonsin. Älskar verkligen hennes orangea lilla ansikte :) ninjakatt!

Det här med arbete.

Jag jobbar. Jag älskar att jobba. Jag älskar att ha lön. Men vet ni vad jag älskar mer? Jag älskar att det varje månad ökar lite lite lite på mitt pensionskonto. Jag älskar att vara behövd. Jag älskar att ha någon form av mål och mening med mitt liv. Jag älskar att att ha semester - betald sådan. Jag älskar uppdrag och ansvar och jag älskar att ringa in tider i min kalender. Ja, jag gillar att arbeta. Genuint och ärligt gillar jag Det. Mest gillar jag det kanske för att jag vet hur jag mådde som arbetslös. Inte min grej det där med hemmafru dealen.

Jag har nyligen bytt arbetsplats, från en otroligt händelserik och social sådan till en lite mer... Ja, händelselös och asocial sådan. Den största anledningen till att jag bytte handlade om ekonomi. Jag fick fler timmar och högre lön. Men sen är det något som rycker i mig, fan vad jag gillar den här utmaningen! Fan vad jag ska få min nya arbetsplats att passa mig! Det kommer ta tid och hårt arbete. Men jag ser fram emot det! Någonstans tror jag att jag är lite skadad. Men antagligen är det en del av min charm va? ;)

Omtyckt

Jag är en ganska omtyckt person. av ganska många skulle jag våga påstå. Mamma, pappa, skånot, brorsan.. eeh ja. Och säkert nån fler. Men idag har jag varit fasligt illa omtyckt av ganska måga. Oh well. jag bjuder på det och njuter nästan lite av det. ja jag vet, man ska inte njuta av att vara illa omtyckt. men jag är alldeles för mycket "snälla flickan" annars. Jag gillar ju att vara omtyckt. Egentligen. men omväxling förnöjer väl :D

Men hur som haver. jag insåg ganska snart att jag är inte bra på det här med att vara illa omtyckt. jag asgarvar för mycket och blir bara spydigare för varje mening som utbyts. jag får jobba på det här med att vara elak tror jag. Ett steg i taget. Man ska dessutom sluta vara elak när man vunnit. Har jag hört. Det ska jag också träna på.

Idag försökte jag vara elak mot skånot bara för att testa. det gick.. sådär. Han kastade en snöboll på mig så han vann. Hata. Snö.

Det här ned utomhus.

Jag är ingen utomhusmänniska. Jag trivs inne. I soffan. Med en filt. Och typ tre katter. Men när man är ledig hela dagen och vaknar upp till det här. Då har man inget val va?

Problemet är att jag inte vet vad man gör ute "i stan". Hemma i norr hade vi tänt en eld på gården och grillat korv om vi var i byn (om vi inte frusit ihjäl. Det är sällan såhär varmt) eller åkt ut till hertsöträsk med brudarna. Men här?? Ja.. Jag antar att vi kan sopa av trädäcket eller något annat fascinerande?

lördag.

Saker jag inte trodde att jag skulle göra en lördagkväll vid 27 års ålder:

Dricka rödvin ensam
Rensa skabb-katt-öron
Äta något som kallas banjopaj (ingen ide att ni frågar mig, fråga Tant skarp)
Sitta i mina mjukisar i soffan och längta efter att mellon börjar
Diskutera familje-ekonomi på forum på nätet. (Hur hårt ska man amortera egentligen)
Diskutera huruvida vilket socker man ska använda i nämnda banjopaj på ett annat forum. (Svar: kvittar)

Ja. jag antar att det är så här mitt liv ser ut i nuläget. Jösses. Vem trodde det?
Någon gång frammåt gryningstimmarna kommer sambon hem. När han sovit sin skönhetssömn ska han få amerikans brunch serverad. jag är fan världens bästa blivande fru.

Okej en gång till

Bara för att se om bilden fortfarande är galet stor..

Testar mobilblogg

Ha! Nu jäflar!

Taaadaaa!

Det trodde vi väl aldrig, att jag skulle börja blogga igen. 

Men här är jag. Mest uttråkad i typ helaste världen. Skånot är på jobb för ovanlighetens skull. Oh well. Någon ska ju försörja mig och katterna också. 

Jag tänker ha den här bloggen för att ventilera mina tankar kring det jag brukar gnälla om. politik, genus, mat,  kropp, hälsa, katter, skor, hemlängtan, kläder, bröllop och kanske en vacker dag till och med barn. Min stavning kommer vara dålig. jag särskriver massor och stavar fel oftare än så. Gillar du det inte är det inte mitt bekymmer. 

Uppdateringen kommer ske sporadiskt. när jag känner för det helt enkelt. Biler kommer säkert postas ibland också. Mobilblogga borde man kunna göra också va? hejja mig. jag ska minsann lära mig det här också.